One night in Estuna

image23

.

Förlåt
Men jag fanns där men du såg mig aldrig, kanske för att jag inte visade mig.

Treveckorkvar

Tillbaka till samtiden:

1. Elefanter

2. Berlin

3. Ingenting

4. Vid Din Sida

5. Columbus

6. Sömnen

7. Vy Från Ett Luftslott

8. Våga Vara Rädd

9. LSD, Någon?

10. Generation Ex

11. Ensammast I Sverige


Vår? 82 kronor tack!

Liljekonvalj, en blomma med stil, en blomma som doftar eufori.

Idag kände jag för en sekund doften av vår, en sjukt skön doft som jag vill ha mer av.
Den gamle mannen hade hört att buketerna kostade 82 kronor styck.

Idag har verkligen varit en jobbelijobb dag, hänt så mycket olika saker, en sak som känns bra att jag nu är säkrad jobb året ut, Toppen! :P

Imorgon blir det sektäventyr i den kungliga huvudstaden!

nej, nu forsätter visst Idol!

Bon voyage! // Nille


Finally

"Natt mot måndag den 17 september
kl 00:03
ska du om du är ett äkta Kentfan hänga vid din radio."

 Då är det dags för radiopremiär av "Ingenting", WooHooo! :D



Hur ofta längtar man så mycket efter Ingenting? ;P


Hallelujah moment!

Mitt under skönsången i Idol lyckades jag lägga till mig själv som bloggkontakt, inte illa! ;D

Carpe Diem

Imorse var morgonen jag vaknade, åt frukost och insåg att min förkylning faktikst begär några extra timmars sömn.
Imorse var morgonen Fredrik ringde och undrade om jag hade tänkt komma på mötet.
Imorse var morgonen jag försäkrade att jag redan var vaken.

Idag var dagen då jag lärde mig en massa saker om K.U.
Idag var dagen då jag fick frågan om jag visste att jag strax skulle ha en begravning.
Idag var dagen då jag tackade den svenska polisen för att det inte fanns några fartkontroller längs Lohäradsvägen.
Idag var dagen då jag lärde känna två väldigt trevliga grabbar.

Ikväll var det kvällen då jag åt både frukost,lunch och middag på Roni.
Ikväll var det kvällen då jag bara gjort saker jag verkligen känner för.

Idag har hösten visat sig från sin mest underbara sida, tack.


Ingenting?


ingenting
först kom ingenting
sen kom ingenting
sen kom ingenting
men ingenting är ingeting



moment

Det finns stunder då man undrar..
image21
                                                                                                     ..hur våra vägar faktikst kunde mötas


Yees! I one of you guys now! ;D

Hela tiden hör jag människor omkring mig prata om sina träningar, matchet, cuper, spinningpass, joggingturer, gympass.. blablablabla.. BLÄÄÄ!!
Det handlar inte om att jag ser ner på sportande människor, tvärtom jag beundrar dem!
Grejen är bara den att jag får någon form av prestationsångest, exempelvis en helt vanlig kväll:
MSN:

"En slumpvis utvald vän säger:
haha, jag med hur coolt som helst!
Nille:
Aa det måste vi göra om.
En slumpvis utvald vän säger:
Nej nu måste jag sticka på träning! Vi hörs! Tjiing!
Nille säger:
Japp hejdåhejdå!"

Några timmar senare loggar denna slumpvist utvalda vän in och är helt slut men glad efter en lång träning.
Vad har då lille Nille gjort under denna tid? Jo han har suttit i några vardagliga msn-konverstioner, ätit nån go macka, sett dubbelavsnitt av the simpsons samtidigt  som jag ätit nått gott igen kankse.. aa och så vidare..
Förstår ni då vilken ångest man får? :P

Idag tänkte jag "! Hur ska jag slippa sitta och tycka synd om mig själv?" Busenkelt! :D Jag sticker ut och springer!
Så nu sitter jag här som en av de duktiga och har tränat! Så ikväll kan jag kika på ett dubbelavsnitt av the simpsons, äta nått riktigt gott! ;D


Dunkla tomrum

Söndagar börjas bäst med att först sova ut ordentligt, sen samtidigt som man äter frukost kollar man på en bra film.
Idag var det en sådan bra söndag.

Jag har vart och jobbat en sväng i Lohärad också, lite gravkoll som gick snabbt som attans vilket var synd eftersomman tjänar aningen bättre på just söndagar..

 Efter jag hade jobbat bestämmde jag mig för att besöka mitt förflutna innan jag åkte hem. Det blev visserligen en liten omväg men jag bestämde mig för att jag nu var mogen att göra det.  När jag kom dit insåg jag att inte mycket hade förändrats, eller jo massor egentligen men jag insåg att alla minnen inte fanns där utan att det faktikst är jag som bär dem med mig. Nu har jag varit där och känner att jag kan lämna det förflutna där det hör hemma, i det förflutna.

Hakunamatata!

RSS 2.0