Nille

Måndagen den 29/10 2007
Den dag då jag får en förseningsavgift (finns det ens ett ord som heter så?!) för en film jag knappt sett. Om det är ödet som styr våra liv vill jag gärna säga upp mig och sköta den delen själv.

Förstår ni hur förödmjukande det är att komma in på macken, men ett gäng stadiga steg ta sig fram till kassadisken där kassörskan står och bläddrar i någon skvallertidning:

-Godmorgon, jag har en film som är ett gäng med dagar försenad.
- hej, jaha okej..?

Det är nu all den där röda färgen som inte vart framme sen senaste solbrännan tittar fram i ansiktet. Efter ett par millisekunders tvekan lägger jag upp filmen på kassadisken.

>"Natt på museet"<

Jag tittar på allt möjligt för att liksom slippa möta hennes blick. Jag kan inte ens få förklara att det är en av barngrupperna som kollat på filmen inte jag, sen att det var jag som bara skulle lämna tillbaka den. Iofs skulle jag börja förklara det.. vem skulle tro på det?

Hon slår filmen på datorn och säger med en röst som får det att låta som om jag vore en femåring som tappat bort min mamma på flygfyren:
- Ja, det blir då..... 120 kronor.
jajja, inte mer?  (inte mer, hur kan jag säga så?! åhh, ibland blir jag så trött på mig själv..)  tack hej då.
-Hej då.