Nille

Det var idag det skulle ske, den där dagen om så lång tid att de troligtvis aldrig skulle ske. Jag pratar inte om den dagen då mänskligheten vandrade på mars, inte den dagen då vi fann ett vaccin mod aids, nej utan den dagen då jag och calle skulle klippas.

Vi hade lovat att vara på station 06:50, bussen gick 06:55. När vi satte oss i bilen 06:45 var vi väldigt optimistiska, men för var minut som gick insåg vi mer och mer att någon dag måste någon människa på något sätt lära oss att planera.
hur som helst, efter några stressade minuter och en såndär halvskön parkering så stod vi och väntade på bussen. Sen kom vi till skolan, efter lite rundvandring på en skola som mest liknade ett mentalsjukhus för personer som inte bör få se solen igen var det så dags för klippningen.  Gick ju riktigt bra de där, Bra jbbat malin! :P
Lunch sen va de dags att åka hem, sov hela vägen hem. hämta bilen , lämnade calle, åkte hem och sov ännu mer. Pappa ringde och väckte mig, han pratade en massa och vi sa hej då.
Men de var något som va konstigt. jag hade inte uppfattat ett enda ord av vad han sa. så jag la mig och sov igen.
När pappa kom hem frågad ehan varför jag inte börjat laga mat
"Hur ska jag veta vad jag ska göra för mat?"
"Kankse för att jag ringde och berättade det för dig nyss?"

tre saker idag:
idag insåg jag verkligen vad som måse göras
Idag såg jag nått fint
idag sken solen