Nille

Alltid där fanns din stora famn

Kärleksfull, trygg och så otroligt varm

Du gav tröst och glädje

Du gav kärlek, du gav stöd

Ja, alltid fanns du där

Det gör du fortfarande

Dina ögon var så djupa

Så himmelskt blå

Du fick mig alltid att förstå

Men du led en ständig kamp

Din livsgnista var så stark

Du bad mig nu

"Ta min hand"

Men jag var inte där

Nej, jag fanns inte där

En novemberkväll släcktes så ditt ljus

Din kamp var nu över

Du fick tillslut vila ut

Jag tror det är vad du behöver

Under min hand

Kände jag hur din värme försvann

Men i mig kommer den alltid att finnas kvar

I min tanke

I min själ

Där finns du nu


Niklas J 03-06-07

Jahoopp då sitter man här, för en timma sen lämnades betygen in som ska följa mig till graven.
Ibland kan jag känna att jag skulle ha kämpat hårdare, eller åtminstånde ha kämpat alls. Varför gjorde jag inte uppgifterna i tid? Plugga till det där provet? eller varför kunde jag inte stänga in känslorna och bara varit trevlig mot den där läraren?

Men man får inte tänka så.

När det gått en tid glömmer man de små detaljerna, man glömmer känslorna och man glömmer omständigheterna. Man kan inte sätta sig in i hur man kände då, hur man mådde eller hur man tänkte.

Det är alltid lätt vara efterklok och tycka en massa saker, man ångrar saker man gjorde fel, felfelfel..
men man får inte tänka så.

Jag ville att det skulle gå bra på provet, nu kanske det inte gick så bra men jag gjorde mitt bästa utefter den situation jag var i då.

Det finns tre stycken lägen

Då
Nu
sen

Om man hela tiden försöker leva i "Dået" genom att man jämt går och tänker på ?varför gjorde jag så då? Hur kunde jag vara så dum då? Jag önskar jag tänkt annorlunda då." Gör man så straffar man hela tiden sig själv, man sänker sin självkänsla och man kommer hela tiden få en större ångest inför stora beslut.

Om jag istället för försöker leva sen, "Om jag gör så här nu hur blir det så sen? ?vad spelar det för roll om jag inte mår bra nu, det blir bra sen" "Jag gör det sen" Hur ska det bli sen??!" Om jag istället ständigt tänker så, ständigt orolig för vad som ska hända då kommer jag aldrig kunna slappna av och faktiskt njuta av det jag har.

Lev istället nu, Så var det då, nu är det så här och hur det blir sen ja det kommer jag märka då. Risken är väldigt stor att man hamnar i ett "då och sen tänkande" man glömmer helt bort nuet, det man faktiskt har.

Ge gärnet! Låt inte blyghet, rädsla eller andra människors tyckande stoppa dig från att göra saker du egentligen vill göra.

För dået finns inte, sen finns inte heller, nuet är det enda vi har, så ta tillvara på det.

Jag har vart lite lat den här veckan, lite blogg lat, men jag lovar att jag kommer när skolan är över bli väldigt duktig på att skriva här ;P

dag har vart en sån där dag jag inte kommer minnas om tio år eller om en månad eller imorgon men det har vart en skön dag. Fick en massa gjort i skolan och som inte de vore nog så plugga jag en massa när jag kom hems också.

Kunde ta halvfyra bussen hem, hel skönt, fast ungefär fem i halv fyra kom jag på att en glass vore himla gott.
Sagt och gjort jag styrde mina 46:or mot pressbyrån, mmmm magunum.
På väg ut, precis när jag slängt pappret från glassen kom jag på en ganska dum sak, bussen skulle ju gå jätte snart och där står jag med en magnum colombia, visst busschafförerna brukar inte bry sig, men bara tanken på att äta glass på 807:an fick mig att må illa, för alla vet ju hur det luktar på 807:an:
En frisk blandning av hundskit, gamal spya och blöt halm.

jaja det var bara att äta upp hela glassen det. efter världsrekord i brainfreeze kom så bussen.
även om glassen var uppäten så måddejag ändå illa :S kan rimboborna börja duscha kankse?

Ikväll har jag vart med min bästa kompis, han kollade på när jag spelade gitarr, vi kollade på talang 2007 tillsammans, han hjälpte mig att göra svenska uppgifterna, vi har alltid roligt tillsammans, Vad vore jag utan dig mina kära dator?
"Niklas, du är sorglig" :P

Jag har insett något ganska lustigt,  ganska spännande,  ganska oroväckande?
 Olika dagar fungerar lite som olika droger för mig:

Måndagar: den ganska spännande drogen, man har ingen direkt koll i vilken riktning den ska gå, Ibland uppåt ibland långt ned, som ni förstår skapar detta otroliga humörssvängningar.

Tisdagar: en form av lugnande drog som får mig att känna mig väldigt harmonisk och lugn.

Onsdagar: Galen, jag säger bara det, den här drogen gör mig galen! En intensiv euforisk känsla som får mig att kunna springa på väggarna.

Torsdag: en deppresiv drog som får ångesten att gro, självkänslan att sjunka och hopplösheten att ta ett hårt grepp.

Fredag: en mildare form av onsdagsdrogen men som sitter i hela dan och når görge höjder efter kl 13.

Lördag: Ett stilla lyckarus som ger en ambitilsö kick och de flesta vardagsproblemen har aldrig existerat.

Söndag: en till början väldigt lugnande drog som kan gå åt två skilda håll, den vanöiga riktningen: gradvis sjunkande lycka och övergår till ångest och en känsla av förtvivlan, eller så går den åt andra hållet ger en känsla av ett mysigt lugn och nostaligiska tankar.

Det var idag det skulle ske, den där dagen om så lång tid att de troligtvis aldrig skulle ske. Jag pratar inte om den dagen då mänskligheten vandrade på mars, inte den dagen då vi fann ett vaccin mod aids, nej utan den dagen då jag och calle skulle klippas.

Vi hade lovat att vara på station 06:50, bussen gick 06:55. När vi satte oss i bilen 06:45 var vi väldigt optimistiska, men för var minut som gick insåg vi mer och mer att någon dag måste någon människa på något sätt lära oss att planera.
hur som helst, efter några stressade minuter och en såndär halvskön parkering så stod vi och väntade på bussen. Sen kom vi till skolan, efter lite rundvandring på en skola som mest liknade ett mentalsjukhus för personer som inte bör få se solen igen var det så dags för klippningen.  Gick ju riktigt bra de där, Bra jbbat malin! :P
Lunch sen va de dags att åka hem, sov hela vägen hem. hämta bilen , lämnade calle, åkte hem och sov ännu mer. Pappa ringde och väckte mig, han pratade en massa och vi sa hej då.
Men de var något som va konstigt. jag hade inte uppfattat ett enda ord av vad han sa. så jag la mig och sov igen.
När pappa kom hem frågad ehan varför jag inte börjat laga mat
"Hur ska jag veta vad jag ska göra för mat?"
"Kankse för att jag ringde och berättade det för dig nyss?"

tre saker idag:
idag insåg jag verkligen vad som måse göras
Idag såg jag nått fint
idag sken solen